Svenska är ett lätt främmande språk för danskar
Jag tog del i en språkkonferens i Köpenhamn i oktober, och dess slogan var: “Du förstår mer än du tror – om du törs”.
Jag är oenig. Danskar förstår inte svenska om de aldrig varit i Sverige, aldrig sett svenskt TV och aldrig haft svenska vänner, om de så törs eller inte.
Jag förstår svenska därför att en svensk flicka på mitt baskiskkurs i Donostia pratade svenska med mig i pauserna. Jag förstod inte ett ord av talad svenska före kursen.
Det vore mycket bättre att undervisa i svenska som främmande språk i danska skolor, om än ett mycket lätt främmande språk som eleverna snabbt kan lära. Målet skulle inte vara att prata 100% korrekt svenska, utan att förstå svensk som en infött och att kunna kommunicera med svensktalande utan kunskap i danska språket.
Om svenskar och norrmän gjorde detsamma, skulle den nordiska språkgemenskapen återigen väckas till liv.
Nu vil jeg ikke kaste mig ud i at prøve at skrive på svensk, men som jeg husker det fra min folkeskoletid, så blev vi undervist i både norsk og svensk i dansktimerne. Vi både læste, lyttede og prøvede at snakke – men vi skrev ikke.
Jeg har nu aldrig haft problemer med at forstå hverken nordmænd eller svenskere – så længe de kommer fra den sydlige del af landene. Jo nordligere de er fra, jo sværere synes jeg de er at forstå.
Nu er du også nordjyde, ikke sandt? Min erfaring er, at sjællændere og nordjyder er meget bedre til svensk og norsk end os fra den sydlige del af Jylland, hvor de fleste traditionelt er bedre til tysk.
Norsk og svensk i skolen var nærmest en vittighed. I gymnasiet læste vi Ibsen som den norske tekst (og han skrev jo nærmest dansk) og Strindberg som den svenske; da læreren opdagede, vi ikke forstod sidstnævnte, viste han os en filmatisering med danske undertekster.